Den ultimata mysfaktorn.

Beställde två golvkaminer till den nya lägenheten ♥
Vi tänkte ha en i vardagsrummet och en i sovrummet ♥
Jag ser verkligen fram emot att få inreda och dona ♥

Snart ett år tillsammans ♥

Lösenordsskydd.

Jag har funderat på detta ett tag nu... och äntligen bestämt mig.
 
Bloggis kommer att vara lösenordsskyddad framöver.
Ni som vill ha lösenordet för fortsatt läsning kan fråga om det via andra kontaktvägar :)
 
 ♥ Kram ♥

Veckan som gått.

Den här veckan har passerat likt en stormvind.
I Tisdags var jag med min andra halva på Chris Brown konserten.
Jag bryr mig inte om vad omvärlden har för åsikter kring händelsen som inträffade 2009.
Han må ha felat, men han är inte mer än mänsklig.
Alla människor har rätt till att begå misstag.
Och alla förtjänar en andra chans.
 
Sist men inte minst...
Om Rihanna har förlåtit honom, varför kan inte resterande människor göra samma sak?
 
Hursomhelst...
Han var precis så som jag hade drömt om att han skulle vara.
P ● E ● R ● F ● E ● K ● T
 
Resterande dagar har gått åt att...
● Hjälpa mor och far med min lägenhet.
● Umgås med mitt hjärta.
● Jobba, jobba, jobba.
● Plugga.
● Få ordning på alla flyttkartonger...
 
Nästa helg flyttar vi ♥

20. Ta vara på livet, det går inte i repris.

Göteborgsvistelsen skulle komma att bli vår sista helg tillsammans på ett tag då jag bestämde mig för att åka iväg med min nära vän på en intensivkurs för körkortet och då denna intensivkurs hölls i en annan stad, var vi tvungna att övernatta där. Intensivkursen skulle vara i två veckor vilket innebar att vi inte skulle kunna ses på vardagarna, utan enbart på helgerna. Oavsett om vi inte brukade ses på vardagar i vanliga fall, sågs vi iallafall på jobbet så detta skulle garanterat komma att sätta vårt förhållande på prov.
 
När jag kom hem från intensivkursen efter den första veckan spenderade vi kvällen på samma hotell som vi hade varit på några helger innan. Vi möttes upp i stan och checkade in på hotellet, lämnade våra saker på rummet och promenerade därefter till Hemköp för att handla mat samt godheter inför kvällens filmmys och när vi kom tillbaka till hotellet åt vi middag. Mätta och belåtna la vi oss sedan i sängen och slog på en film.
Dagen därpå hade en tjej i vårt team grillfest så vi bestämde oss för att gå dit. Det var en jättemysig kväll där vi umgicks, rökte vattenpipa, grillade och tittade på fotboll. Hela teamet. När kvällen började lyda mot sitt slut bestämde han sig för att ta sällskap hem med några från teamet, detta för att undvika att väcka misstankar.
 
Vi kunde med andra ord inte gå hem tillsammans. En nära vän från teamet hade utlovat mig skjuts så jag väntade in henne och när vi var påväg ut plingade det på dörren. Där stod han, själv. Vi frågade vad som hade hänt då vi visste att han hade gått med resterande sällskap mot pendeltåget. Han sa att han hade glömt något och att han därför hade varit tvungen att gå tillbaka. Jag visste att han ljög, trots att jag var tvungen att framstå förvånad. Han hade kommit tillbaka för mig.
 
Min nära vän från teamet erbjöd sig därför att skjutsa honom med så vi satte oss i baksätet och passade på att hålla hand så fort vi såg att hon inte tittade på oss genom backspegeln. Närheten var viktig för oss. På Måndagen var det dock dags för mig att återvända till intensivkursen. Vi pratades vid varje dag och på Fredagen tog jag mitt efterlängtade körkort vilket innebar att jag äntligen skulle få återvända hem, till honom.
 
Eftersom en utav hans bästa vänner från Kalmar var på besök i Stockholm den helgen för att fira sin födelsedag tillsammans med honom bestämde vi oss att gå ut tillsammans. Vi möttes upp vid Medborgarplatsen och satt och drack några drinkar innan kvällen spårade ur. Efter ett antal shots hade mitt hjärta nämligen blivit något på lyset. Han reste sig upp från bordet för att gå på toaletten medans min nära vän och jag satt kvar och pratade med hans vän. 
 
Efter en stund reagaerade vi på att han inte hade kommit tillbaka och när vi försökte nå honom var hans mobil avstängd. Vi ringde och ringde, men fick inget svar. Någon timme senare ringde han mig och berättade att han hade blivit utslängd och att han hade åkt hem eftersom han inte hade haft några batterier. Han hade tydligen inte ens fått gå in och berätta för oss att han hade blivit utslängd då dem ansåg att han var alldeles för full för att få vistas inne i lokalen.
 
Dagen därpå samlade jag mod och begav mig ut i trafiken själv, för första gången. Jag åkte och köpte en tårta till hans vän då det var hans födelsedag och därefter åkte jag vidare hem till honom då hans sambos från ledningen var bortresta. Jag minns att jag spenderade en halvtimme på att fickparkera och när jag äntligen blev nöjd med parkeringen och klev ur bilen och tittade upp mot hans balkong stod han och hans vän och klappade händerna åt mig. 
Dem hade stått på balkongen och tittat på.

19. De människor som har fått ut mest av livet är inte de som levt ett sekel utan de som har levt varje minut.

Helgen därpå hade vi tredagarsledighet från jobbet så vi bestämde oss för att åka till Göteborg för att hälsa på hans bror samt respektive. Vi bokade flygbiljetter med Norwegian då en bussresa eller tågresa skulle innebära alldeles för många restimmar och dessutom så var det ett dyrare alternativ än flyg, oavsett om flyget innebar en restid på mindre än en timme.
 
Jag minns känslan, att få sitta bredvid honom på flygplanet. Det var speciellt. När vi kom fram till Landvetter stod hans bror samt respektive och väntade på oss och under bilresans gång fick vi en ordentlig sightseeing i Göteborg utav hans bror. När vi kom fram till deras lägenhet hade dem dukat upp med vin och tilltugg inför kvällens mys. Vi bänkade oss framför TV:n för att se Transformers där Megan Fox spelar en utav huvudrollerna men då varken jag, eller hans brors respektive var speciellt intresserade av att titta på robotar lyckades vi somna till under filmens gång. När filmen var slut och det var sängsdags väckte våra hjärtan oss.
 
Dagen därpå gick vi upp tidigt och fick en ordentlig frukost serverad. Senare under förmiddagen åkte vi och hälsade på en gemensam vän till hans bror samt respektive och därefter åkte vi vidare till Avenyn för en shoppingrunda. Mitt hjärta och hans bror gick och satte sig på ett fik medans vi gick, butik efter butik men då vi blev något långvariga tröttnade dem på att vänta på oss så dem gick hem för att spela Xbox.
 
När vi kom hem lämnade vi våra shoppingpåsar och lät våra hjärtan fortsätta spela medans vi åkte och handlade mat inför kvällens middag. Jag fick självklart äran att ställa mig i köket vilket jag mer än gärna ville. Jag tog tillfället i akt och tillagade en fantastisk måltid och efter middagen satt vi och drack och spelade sällskapsspel innan det var dags att göra sig i ordning för att gå ut en sväng på Avenyn.
 
Vi vaknade självklart upp med världens baksmälla och då det var lunchtid berättade hans bror samt respektive att dem hade en överraskning. Dem hade nämligen bokat bord på hotell Panoramas brunchbuffé. När vi kom hem efter den fantastiska brunchen bytte vi om för att sedan åka vidare mot Slottsparken.
 
Jag hade aldrig varit där tidigare och då jag inte har ett intresse för skogsvandring försökte jag bita ihop och se det possitiva i denna aktivitet. När vi kom fram var det dock allt förutom vad jag hade trott att det skulle vara. Det var en enorm park i en vacker natur och när vi promenerade längs parken såg vi massvis med djur. Det var som en öppen djurpark med tanke på att man inte ens behövde betala inträde för att se dessa djur.
Den sista dagen i Göteborg hade jag och mitt hjärta lägenheten för oss själva då hans bror samt respektive jobbade. Vi tog det lungt och låg i soffan och tittade på film, efter film. Hans brors respektive hade lämnat hemnycklarna på köksbordet med hälsning som hon skrivit på en post-it lapp.
Eftersom vårt flyg tillbaka till Stockholm gick på eftermiddagen och hans bror samt respektive skulle skjutsa oss till Landvetters flygplats passade jag på att gå ner och handla för att göra i ordning lunch åt mig och mitt hjärta.
 
Återigen så hade vi en underbar helg tillsammans. Mitt hjärta och jag.

18. Det bästa för själen är det tillstånd då man inte syndar men känner sig syndig.

Efter vår guldsjäls bortgång behövde teamet umgås och komma på andra tankar vilket resulterade i att vi anordnade en teamaktivitet. Jag och mitt hjärta hade inte umgåtts på tu man hand sedan hotellvistelsen så jag ville att han skulle tappa andan när han såg mig. Jag minns att jag gjorde mig i ordning länge den dagen och att jag dessutom hade varit och köpt nya kläder.

Jag ville vara den som anlände sist i sällskapet då jag ville att han skulle lägga märke till mig. Det gick som planerat då jag märkte hur han följde mig med blicken. Vi satt på en mysig uteservering vid Medborgarplatsen och drack några drinkar i väntan på att få våra bord vid baren för hela sällskapet. Jag minns att jag lät alla sätta sig innan jag bestämde mig för att sätta mig vid ett bord där några tjejer från teamet satt och där det fanns en ledig plats, utöver den som jag ockuperat.

Vi kunde inte låta bli att ge varandra blickar under kvällens gång. Efter en stund reste jag mig upp för att gå på toaletten och när jag gick förbi baren stod han och beställde drinkar. Jag knackade honom diskret på axeln, log och gick vidare mot toaletten. När jag stod vid toaletten såg jag hur han gick till sitt bord och lämnade drinkarna för att sedan komma efter mig.

Jag lät varenda person som var i nöd gå före mig då jag ville vinna tid så att jag kunde visa mig förvånad när han dök upp vid toaletten. Oavsett om vi var tillsammans vid det här laget så kunde vi inte låta bli att fresta varandra genom att använda oss utav dessa blickar, leenden och retsamma lekar då det gjorde det hela mer spännande, speciellt med tanke på att det vi hade var hemligt.

Han tittade bort mot bordet där vårt sällskap satt för att fastställa att kusten var klar och gav mig sedan en kyss. Jag andades in djupt, njöt och sa sedan åt honom att vi borde vara försiktiga då risken fanns att någon kunde se oss. När vi kom tillbaka till bordet satte han sig dock bredvid mig. Jag antar att det var för att han var på lyset vid den tidpunkten.

Jag minns att vi var livrädda för att någon skulle märka något men jag antar att drinkarna hade sin possitiva inverkan på vår rädsla. Nu i efterhand anser jag dock att vi överdrev. Jag menar, han var min arbetsledare och ingen visste om vår relation så varför skulle dem då misstänka att det var något mellan oss om han satte sig bredvid mig när ingen skulle göra det om han satte sig bredvid någon annan i sällskapet?

Vi fick dock en del blickar riktade mot oss framåt kvällskvisten då vi hade svårt att undanhålla frestelsen. När baren hade tagit sista beställningen och sällskapet hade druckit upp gick vi gemensamt till Mc'Donalds för att äta innan vi skulle vidare mot en annan bar. På vägen dit ryckte han tag i min arm och viskade att vi skulle sakta ner. Eftersom sällskapet gick i rask takt hamnade vi något efter och mitt i denna gemensamma promenad stannade han upp vid en busshållsplats för ett toalettbesök.

Jag stannade till för att vänta in honom och när vi tittade omkring oss var alla borta. Vi bestämde oss för att ta tillfället i akt och gå i motsatt riktning. Vi svängde in på en tvärgata där han tryckte upp mig mot väggen och kysste mig. Jag kramade om honom, besvarade hans kyss och njöt av att få vara i hans närhet. Föreställ er hur det skulle kännas att vara i vår situation, att ni är nära en person som ni tycker om så innerligt och att ni inte får prata med eller röra den personen så som ni hade önskat att ni kunde, då det ni har är en hemlighet?

Vi hade behövt skicka meddelanden under kvällens gång trots att vi hade suttit några meter ifrån varandra för att kunna berätta vad vi egentligen hade velat sagt, med fysiska ord. Han berättade hur vacker jag var och jag berättade hur mycket jag hade saknat honom.

När vi stod och kysste varandra på denna tvärgata hörde vi hur någon ropade våra namn. Vi stannade upp och såg en kille som hade jobbat på vårt jobb sedan tidigare. Vi fick knappt fram några ord då vi hamnade i chocktillstånd. Vi hälsade på honom och gick sedan vidare för att ta en Taxi utanför Mc'Donalds men när vi var på väg dit ringde vårt sällskap och undrade vart vi hade tagit vägen.

Vi kunde inte ignorera dem så vi hittade på en dålig ursäkt om att vi hade tappat bort dem i vimlet och sedan mötte vi upp dem för att buga och bocka för en underbar kväll. När det sedan var dags för alla att gå åt skilda håll sa vi att vi skulle stanna kvar och vänta in varsin Taxi. Där stod vi sedan, utanför Mc'Donanlds och ringde... hotell efter hotell. Vi ringde 118100 ett antal gånger den kvällen och mitt hjärta hade även en diskussion med receptionisten på Grand Hotel för att dem inte hade något ledigt rum. Jag minns att han skrek att han tyckte att det var en skam att en så pass stor hotellkedja inte hade något ledigt rum.

Enligt denna receptionist skulle alla hotellen i Stockholm vara fullbokade den helgen på grund av en stor mässa. Efter någon timme lyckades vi dock hitta ett hotell som hade ett rum ledigt. Vi bokade detta rum och satte oss sedan i en Taxi. När vi kom fram till hotellet fick vi reda på att det rummet som vi hade bokat var ett rum, med två enkelsängar. Vi hade varken tid eller ork att vara kräsna då det enda vi ville var att sova tillsammans.

Återigen. Jag kan jag tänka mig att detta låter fel för er som läser detta men för att klargöra vilken fantastisk människa mitt hjärta är så hade jag lingonvecka och det enda han sa till mig var:

- Det spelar ingen roll. Jag vill bara sova med dig.

Om en man är villig att betala ett hotellrum för att enbart få sova med dig så vet du att han verkligen tycker om dig.

Där låg vi, ihoptrycka i en enkelsäng och njöt av att få vara i varandras sällskap.

Det är vad jag kallar för äkta kärlek.

17. De smartaste männen faller för de vackraste kvinnorna.

Eftersom ingen visste om oss och han fortfarande var min arbetsledare innebar det att vi var nära varandra dagligen, dock utan möjlighet till att kunna umgås på samma sätt som vi hade önskat. Vi ville nämligen hålla det så professionellt som möjligt. Helgen efter hotellvistelsen hade vi långledigt från jobbet. När man har långledigt på vårt jobb innebär det att man är ledig Torsdag, Fredag, Lördag och Söndag.
 
Förutom att vi höll vår relation hemlig på jobbet, undanhöll vi den även för våra föräldrar. Dem hade självklart sina aningar men vi hade bestämt oss för att ej bekräfta deras misstankar förrens vi kände oss säkra på varandra och det vi hade. Innan helgen kom frågade han mig om jag ville följa med till Västervik igen då han ville presentera mig för sin far och sina bröder. Jag kände ett lyckorus i kroppen.
 
Jag skulle få träffa hans familj, hans far och hans bröder för första gången. På Torsdagen tog vi bussen till Västervik efter jobbet. Vi skulle bo i hans mors vindsvåning igen då hon befann sig i Stockholm den helgen. När vi satt på bussen började jag känna mig något krasslig. Det sista jag ville var att bli sjuk när jag skulle få träffa hans familj för första gången. När vi kom fram gick vi upp till hans mors lägenhet och lämnade våra väskor för att därefter promenera till hans far.
 
Väl framme blev jag välkomnad som en del av familjen. Jag fick en kram utav hans far och bröder och dem berättade hur glada dem var över att mitt hjärta befann sig i ett förhållande då han var den enda utav bröderna som aldrig hade tagit hem en flickvän. Han hade tydligen haft inställningen att han skulle vara singel till 30års åldern då han alltid prioriterat sin karriär i första hand.
 
Hans ena bror och respektive bor i Göteborg och hans andra bror bor och jobbar i Västervik under sommaren och i Åre under vintern. Dem hade därmed inte träffat varandra på väldigt länge så det blev en del prat bröderna emellan medans jag och ena broderns respektive passade på att lära känna varandra. Hans far kom och kramade om mig flera gånger under kvällen och talade om hur glad han var över att hans son hade hittat en så vacker och trevlig tjej som mig.
 
Framåt kvällen började jag känna mig varm och min röst hade även börjat försvinna. Sällskapet var dock sugna på att gå ner på stan och ta en drink så jag bet ihop och följde med då jag inte ville vara en party pooper. Efter några drinkar började jag må riktigt dåligt så vi bestämde oss för att avsluta kvällen. Jag hoppades innerligt på att sömn och vila skulle underlätta och förhoppningsvis leda till att jag skulle vakna upp och må bättre dagen därpå.
 
Jag minns att jag hade svårt att somna då jag enbart låg och koncentrerade mig på hur jag skulle göra för att slippa svälja saliv var femte minut då det kändes som att någon hade skrapat min hals med en gaffel. När jag vaknade upp dagen därpå och skulle väcka mitt hjärta fick jag knappt fram ett ljud, jag hade ingen röst kvar. Jag väckte honom och viskade att jag hade jätteont i halsen och att jag hade haft feber under natten.
 
Han hamnade i chocktillstånd när han hörde min röst och ringde sin mor för att fråga vad han skulle göra. Därefter klädde han på sig och bäddade ner mig i soffan och satte på en film. Han bad mig att ligga kvar i soffan medans han gick och handlade. När han kom tillbaka hade han köpt med sig några damtidningar, alvedon, halstabletter och godis till mig. Därefter gick han in i köket och efter en stund kom han ut igen och dukade upp en ordentlig frukostbuffé på soffbordet.
Han hade stekt ägg och bacon, dukat fram juice, yoghurt, kaffe, mjölk, köpt baguetter, smör, ost och skinka. Ja, allt ni kan tänka er. Mitt hjärta smälte. Han tände brasan och satte sig bredvid mig. Jag ville svimma. Hans far och bröder ringde honom och frågade om vi ville komma över men han berättade att jag var sjuk och att vi därmed skulle stanna hemma.
 
Jag kände dock att jag inte ville vara hemma då jag visste att han inte hade träffat dem på länge. Jag var ju trots allt inte så pass sjuk att jag inte kunde gå hem till hans far. Senare under dagen gjorde vi oss i ordning och promenerade hem till honom. När vi kom dit blev jag och hans ena broders respektive genast uppvaktade utav hans far. Han la fram två fotöljer framför brasan, lindade in oss i varsin filt och serverade oss drinkar och tilltugg för att sedan gå in i köket med mitt hjärta och hans bröder för att förbereda middagen.
 
Efter middagen umgicks vi fram till kvällskvisten och jag fick höra alla historier om brödernas rackartyg sedan barnsben. På Lördagsmorgonen mådde jag fortfarande inte bättre, dock hade jag börjat få tillbaka min röst. Vi gick upp tidigt och promenerade hem till hans far för att äta en gemensam brunch. 
 
Kvällen spenderades hemma hos hans mor med filmmys och godis. Vi tittade på alla tänkbara romantiska filmer som Armageddon, Titanic och The girl next door. På Söndagen var det dags för hemgång och jag kände hur ångestkänslan började växa inom mig. Vi gick förbi hans far och sa hejdå innan vi gick vidare mot bussen som skulle ta oss hem till Stockholm igen.
 
Jag ville inte hem.
Jag ville vara kvar i denna fantastiska stad, med honom.

Nedräkningen har börjat.

Om några timmar ska jag möta upp Annie...
...och åka till Heron City för att se Twilight - Breaking Dawn Part 2!

Hektiska dagar.

Förra veckan blev det inte så mycket uppdatering då jag var sjuk Onsdag, Torsdag, Fredag och Lördag. I Torsdags hade jag dock en middag inplanerad med mitt hjärta och svärmor då jag inte hann träffa henne på min födelsedag. Vi gick ut och åt på vår favoritrestaurang Sorbon som ligger på Brommaplan. Under middagen fick jag min födelsedagspresent, en jättefin väska. Mitt hjärta gav mig dessutom ytterligare en present, ett jättefint silverhalsband med ett hjärtsmycke.
 
Eftersom min älskade hade långledigt från jobbet så spenderade jag mina sjukdagar tillsammans med honom. Vi såg äntligen klart på alla Johan Falk filmer och jag rekommenderar dem starkt för er som inte har sett dem. Dem är obeskrivligt bra för att vara svenskproducerade. På Fredagskvällen mådde jag dock bättre så vi bestämde oss för att möta upp svärmor igen och åka till Heron City för att se Taken 2.
 
På Lördagsmorgonen började jag dock må illa igen och känna mig spyfärdig. Jag låg i sängen hela dagen tills att det var dags för mig att göra mig i ordning då en nära vän fyllde år. Jag åkte till Vällingby Centrum på presentjakt för att sedan åka vidare mot Sollentuna och hämta upp födelsedagsbarnet och hennes sällskap. Därefter skjutsade jag dem in till stan och gjorde dem sällskap under middagen för att sedan åka hem till mitt hjärta igen då jag fortfarande mådde dåligt.
 
Söndagskvällen spenderades hos Bells. Igår var jag på jobbet igen och därefter åkte jag till skolan. Det är mycket på gång nu och jag känner mig stressad. Jag önskar verkligen att jag hade mer tid att skriva då jag verkligen brinner för det.
 
Vi är inne på slutprojektet i skolan nu då kursen är klar i mitten på December och fram tills dess ska vi ha hunnit uppnå målen som vår uppdragsgivare satt upp. Mina föräldrar håller på att renovera min lägenhet då jag har bestämt mig för att sälja den pga diverse olika anledningar som ni kommer att få reda på längre fram och om ca två veckor flyttar jag och mitt hjärta ihop så vi har fullt upp med allt vad en flytt innebär.
 
Tack för att ni är tålmodiga samt att ni ökar i antal, trots min dåliga uppdatering :)

Vitt är det självklara valet.

Nu har jag äntligen hittat en möbelserie som jag vill ha.
Stilrent och fräscht.
Införskaffas snarast!

16. Om du tycker om honom, låt honom gå. Om han återvänder till dig, var han alltid din. Om han inte gör det, var han aldrig din.

Jag började räkna ner dagarna. En sekund kändes som en minut, en minut som en timme, en timme som en dag och en dag... som en evighet. Han bad mig, vid ett flertal tillfällen att köpa en flygbiljett och komma ner till honom. Om det inte hade varit för jobbet, så hade jag gjort det. Vi visste att det enbart handlade om en vecka, men om ni har varit kära någon gång i livet så vet ni... att en vecka kan kännas oändlig.
 
Vi höll kontakt via telefon, varje dag. Jag minns en natt då jag vaknade upp av att jag hade fått ett fyllesms. Ett fyllesms som fick mig att inse att han verkligen tyckte om mig, på riktigt. Jag ville överraska honom så jag beställde ett halsband och en ID-bricka med hans namn, efternamn och personnummer ingraverat. 
 
Jag ville ge honom något speciellt.
Jag ville att han skulle förstå att jag tyckte om honom med.
 
Eftersom hans mor befann sig i Stockholm samma helg som han kom hem och vi inte hade någon möjlighet att vara hemma hos mig tog vi in på ett hotell. Jag kan tänka mig att det låter fel för er som läser detta men förhoppningsvis kommer ni att förstå varför, om ni fortsätter att läsa kommande kapitel.
 
Detta var nämligen vår enda möjlighet, att få vara med varandra.
 
Nu i efterhand är jag glad att vi använde oss utav denna möjlighet för att kunna umgås då jag tvivlar på att vi hade varit där vi är idag om vi inte hade fått spendera egentid. Om vi hade träffats under normala omständigheter hade vi förmodligen umgåtts hos varandra och på så sätt lärt känna varandra bättre för att därefter känna efter om det vi hade... var något värt att satsa på. Vi träffades dock under mindre normala omständigheter så vi fick betala, för att kunna umgås och lära känna varandra bättre?
 
Jag minns att jag gjorde mig i ordning länge den dagen då jag ville vara, perfekt. Jag skulle äntligen få träffa honom. Han som gjorde mig lycklig. När jag såg honom komma gående längs gatan med sitt solblekta hår och sin gyllenbruna hy blev jag alldeles knäsvag. Jag hade fjärilar i magen och det kändes som att dessa fjärilar skulle flyga ut ur munnen på mig om jag mot förmodan skulle råka gapa. Han hade ett par mörka jeans, en vit jeansskjorta och vita sneakers på sig.
 
Ni som har sett Titanic minns säkerligen att Jack hamnade i chocktillstånd när Rose gick ner för trappan, det gjorde jag med när han kom gåendes. Vi stod och kramades länge och hårt då ingen utav oss ville släppa taget. När vi gick upp på hotellrummet gav jag honom min present... som han för den delen blev överlycklig över.
 
Därefter promenerade vi till en restaurang som låg i närheten och på vägen hem gick vi förbi en videobutik, hyrde film och köpte med oss massa godheter. Vårt rum var nämligen utrustat med TV och DVD-spelare så när vi kom upp på rummet öppnade vi en flaska vin, bäddade ner oss i sängen och tittade på tecknade RIO.
 
Där låg vi och njöt, av att få vara med varandra igen. 

Torsdagens inköpslista.

Bättre sent än aldrig, uppdatering.

I Tisdags var det som sagt min födelsedag. Dagen började med att mitt hjärta uppvaktade mig med sång och frukost på sängen innan jag skulle iväg till jobbet. När han sedan kom till jobbet senare under dagen gick vi iväg och åt vi lunch tillsammans och när vi kom tillbaka fick jag ett enormt födelsedagskort av tjejerna från jobbet. I detta födelsedagskort fann jag två biljetter till Chris Brown konserten den 19november. Jag hamnade i chocktillstånd, samtidigt som jag kände lyckoruset flöda i kroppen.

 
När jag kom hem firade jag med familjen. Vi åt och drack gott innan det var dags för presentöppning.
Jag fick bland annat blommor, en ny kappa, en väska, smycken, kläder, skor samt en valfri weekendresa.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

15. Den vindpust som blåser ut ljuset kan få det att flamma upp. Avståndet mellan två älskande verkar på samma sätt: Den tar död på den lilla kärleken, men får den stora att flamma upp.

Den kommande veckan på jobbet var lika olidlig som bussresan hem från Västervik, om inte värre. Vi hade spenderat en underbar helg tillsammans där vi hade kommit varandra närmre och verkligen insett att vi ville vara med varandra, även om ingen utav oss hade vågat ta steget att gå vidare till nästa fas. Jag antar att vi ville ta det som det kom och ge oss själva tid.
 
Jag behövde verkligen tid med tanke på att jag fortfarande bodde tillsammans med den unge mannen. Jag kände mig illa tvungen att lösa den situationen innan jag kunde bege mig in i något nytt, på riktigt. Och han ville ta det dag för dag för att ge oss möjligheten att utvecklas, i rätt riktning. Han ville även försäkra sig om att det inte enbart handlade om temporära känslor som hade blommat upp på grund av omständigheterna.
 
Han hade aldrig varit i ett förhållande tidigare och behövde därmed få bekräftat om det handlade om en simpel romans eller långvariga fjärilar i magen, innan han kunde ge sig in på något seriöst. Jag tyckte att det var bra att vi tog det, dag för dag. Jag minns att jag sa till honom att vi skulle fortsätta att ses på samma sätt, men att vi skulle se på oss som om vi vore i ett förhållande.
 
Vi skulle vara varandras men inte officiellt då vi ville se hur det utvecklade sig. När vi sedan hade fattat ett beslut och kände oss redo skulle vi gå vidare. Han instämde. Jag minns att det gjorde ont i mig när han instämde då jag innerst inne längtade efter att få kalla honom min, på riktigt. Jag ville berätta för hela världen att jag hade hittat någon som gjorde mig lycklig.
 
Jag ville skrika ut av lycka.

Vi hade längtat efter varandra hela veckan men inte haft någon möjlighet att ses då vi inte hade någonstans att ses på med tanke på situationen som vi befann oss i. Han hade dessutom planerat en resa till Gran Canaria med en utav hans bästa vänner från Kalmar sedan lång tid tillbaka. Den resan var inbokad veckan efter att vi hade kommit hem från Västervik.

Jag minns att han bad mig att be honom att inte åka på denna resa medans jag insisterade om att han skulle åka, oavsett vad. Han hade ju trots allt bokat denna resa innan vi hade påbörjat vår romans och jag hade aldrig kunnat tillåta att han lämnade sin vän i sticket, för mig. Efter många om och men bestämde han sig för att åka iväg på denna resa. Det krävdes en enastående övertalningsförmåga från min sida men jag kände verkligen att han, om någon behövde åka iväg på semester och komma på andra tankar efter det som hänt vår guldsjäl.

Helgen innan han åkte iväg på denna resa tvingade han sin mor att åka till Västervik över helgen så att vi kunde spendera lite egentid i hennes lägenhet på S:t Eriksplan. Han åkte till lägenheten innan mig då jag var tvungen att jobba över den dagen och när jag kom dit hade han släckt ner hela lägenheten och tänt värmeljus överallt, precis som han hade gjort under helgen i Västervik.
 
Han hade även dukat upp ett snacksbord med alla godheter ni kan tänka er. Han bad mig att lägga mig på soffan och bäddade in mig med än filt och frågade vad jag ville ha att dricka. Jag var förbryllad över vilken gentleman han var. När han kom tillbaka la vi oss på soffan och njöt av varandras närvaro. Vi låg och pratade och drack vin en stund innan han började rigga upp vardagsrummet inför kvällens mys.

Innan vi slog på filmen gick vi ut och rökte. Han tittade på mig och log samtidigt som han berättade att han hade hittat en låt som han ville att jag skulle lyssna på. En låt som han hade lyssnat på under veckan när han hade varit påväg hem med tunnelbanan och som fick honom att tänka på mig.

Dagen därpå tog vi sällskap till tunnelbanan för att därefter ta varsitt tåg mot jobbet för att minska risken att någon skulle se oss tillsammans. Eftersom han skulle åka till Gran Canaria dagen därpå sågs vi även i smyg under lunchen då vi inte skulle kunna ta farväl på jobbet. Vi träffades på en fotbollsplan som låg en bit ifrån jobbet och promenerade därefter tillsammans till någa klippor där man hade utsikt över Hornsbergs strand.
 
Vi stod och kramades och han bad mig återigen att be honom att stanna hos mig. Jag ville inte att han skulle åka, men jag kunde inte be honom om det. Jag var medveten om att det vi hade var nytt och skört och att risken att denna resa kunde komma att splittra oss fanns men jag var beredd på att ta den risken. Jag hade nämligen hopp om att den skulle stärka oss, istället för att förgöra oss.

Vi gav varandra en sista kyss innan jag skulle gå tillbaka till jobbet.
Den kyssen som skulle kunna komma att bli vår avskedskyss.

14. Goda ting gör livet värt att leva.

Vi fick låna hans mors vindsvåning att spendera helgen i. När vi kom fram till denna mysiga stad hamnade jag i chocktillstånd. Jag hade nämligen trott att vi skulle spendera helgen i en stuga, mitt ute i skogen. Nu i efterhand antar jag dock att jag hade förutfattade meningar gällande besök i småstäder vilket är typiskt oss Stockholmsbor. 

När vi kom upp till hans mammas vindsvåning blev jag helt förbryllad. Det var en enastående vindsvåning med takbjälkar och öppen spis med mysfaktor i allra högsta grad. Han som hade trott att han skulle behöva anstränga sig och göra allt som stod i hans makt för att få mig på andra tankar var ovetandes om att han redan hade lyckats.

Vi lämnade väskorna i lägenheten och gick ut på en promenad. Han frågade mig om jag ville att vi skulle äta middag någonstans eller om jag var sugen på att köpa mat och laga något hemma. Alternativ nummer två lät mest lockande då jag längtade efter att få visa honom min skicklighet i köket.

Vi gick förbi hemköp och systembolaget på vägen hem. När vi kom hem stängde jag dörren till köket då jag ville överraska honom och medans jag lagade mat låg han i soffan och tittade på film, trodde jag. När jag var klar med maten och kom ut i vardagsrummet hade han släckt ner hela lägenheten och tänt värmeljus, överallt. Han hade även dukat bordet och tänt brasan. Jag trodde seriöst talat att tallrikarna skulle glida ur händerna på mig.

Ingen hade någonsin gjort något sådant för mig. Vi åt och drack gott och sedan la vi oss på soffan och tittade på film, efter film innan det var läggdags. Dagen därpå promenerade vi längs med strandvägen och pratade om allt mellan himmel och jord medans vi höll varandra i handen. Jag ville stanna tiden så att jag kunde få vara sådär lycklig hela livet ut.

Framåt kvällen bestämde vi oss för en favorit i repris och när vi var påväg hem gick vi och handlade återigen. Han blev imponerad utav mina skickligheter i köket och jag kände mig mer än nöjd. Vi hade träffat på några vänner till honom tidigare under dagen när vi promenerade på stan som skulle komma att göra oss sällskap under kvällen.

Vi satt och drack tillsammans med hans vänner och framåt midnatt ville dem gå vidare in mot stan. Jag som vid det laget hade druckit något glas för mycket var mer sugen på att gå och lägga mig så jag sa åt honom att följa med sina vänner som han inte hade träffat på år och dagar. 

Han gav mig en kyss och följde sedan med sina vänner nerför trapporna. Jag la mig på soffan och blundade. I samma ögonblick som jag somnade till, öppnades dörren. Jag vaknade till och frågade om han hade glömt något. Han tittade på mig och log, samtidigt som han förklarade att han bara hade följt med dem ner för att säga hejdå och att han aldrig skulle kunna tänka sig att lämna mig ensam då vi var där tillsammans. Mitt hjärta smälte.

Han tog fram sin bärbara dator och satte på musik samtidigt som vi förflyttade oss till den öppna spisen. Det var för bra för att vara sant. Där låg vi och lyssnade på musik framför den öppna spisen, precis som dem gör på film. Dagen därpå var vi dock tvungna att gå upp tidigt för att ta bussen hem då vi båda jobbade på Måndagen.

Bussresan hem var olidlig då vi för varje timme som gick önskade att man hade kunnat spola tillbaka tiden. Jag ville inte hem, jag ville fortsätta att spendera tid med honom. Jag ville inte tillbaka till verkligheten och jobbet där vi var tvungna att uppföra oss som främlingar.

Vi höll varandra i handen praktiskt taget hela bussresan hem samtidigt som vi kysstes och lyssnade på en helt oväsentlig låt, om och om igen. En låt som vi hade valt att relatera till då det var den låten som vi låg och kysstes till framför den öppna spisen. Nu var det vår låt.

Det var den helgen som jag och min arbetsledare insåg att vi verkligen ville vara med varandra.

Nelly.

ÅH! Tidig födelsedagspresent från min mor ♥
 

13. Det är de små överraskningarna som gör skillnaden mellan en lyckad resa och en ökentrip.

Vi började ses allt oftare, dock var vi tvugna att hålla det i hemlighet då det gick emot jobbets policy. En arbetsledare och en agent? Det var ej acceptabelt. Vi ville dessutom inte göra det officiellt då vi inte visste vart vi stod. Jag bodde fortfarande tillsammans med den unge mannen och min arbetsledare bodde tillsammans med några från ledningen på vår arbetsplats. Ingen fick veta.
 
Det blev svårare för varje dag som gick. Vi försökte verkligen, men vi kunde inte slita blicken ifrån varandra. Nu i efterhand antar jag att det var mer uppenbart än vad vi själva trodde. Vi slutade praktiskt taget att prata med varandra under arbetstid då vi var rädda för att någon skulle märka att det var något mellan oss. Vi försökte trots detta att ses så ofta vi kunde då varje sekund vi spenderade tillsammans var värdefull.
 
Det jag inte har berättat vid det här laget är att min arbetsledare inte visste att jag sambodde tillsammans med den unge mannen. Jag ville inte ljuga för honom men jag visste inte hur jag skulle berätta det. En dag fick jag dock nog och berättade historien om den unge mannen för honom. Jag var livrädd för att han inte skulle ha förståelse och att han skulle bli upprörd.
 
Jag visste att risken fanns och att detta i sin tur kunde leda till att jag förlorade honom men jag ville inte bygga upp vad som kunde komma att utveckla sig till ett förhållande, på en falsk grund. Han lyssnade tålmodigt under hela samtalet och när jag hade pratat klart sa han: Jag förstår om du inte har vågat berätta det här innan men jag uppskattar verkligen att du har gjort det nu. Jag är inte upprörd, utan snarare tvärtom och jag vill bara att du ska veta att om det finns något som jag kan hjälpa dig med så gör jag det.
 
Några dagar efter att jag hade berättat sanningen för honom bröt jag ihop på jobbet. Min mor pressade mig genom att säga att hon inte kunde hjälpa mig mer ekonomiskt. Hon ville att jag skulle hyra ut min lägenhet och flytta hem med den unge mannen igen. Jag hade även dåligt samvete angående den unge mannen då det sista jag ville var att såra någon.
 
När jag kom till jobbet den dagen tog min arbetsledare in mig i ett rum. Han hade lagt märke till att jag hade varit ledsen och ville att jag skulle ventilera. När jag hade gjort det frågade han mig återigen om det fanns något som han kunde hjälpa mig med. Han bad mig även att följa med honom till Västervik, staden som han växt upp i.
 
Jag ville inget hellre än att komma bort men jag hade ju inga pengar. Detta var dock inget som jag behövde oroa mig över enligt honom då han ville ge bort denna helg till mig. Han ville att jag skulle komma på andra tankar och han skulle göra allt som stod i hans makt för att lyckas.
 
Samma helg var min arbetsledare och jag påväg till Västervik.

Min födelsedag.

På Tisdag fyller jag 24år. Förra helgen bilade jag med mitt hjärta till Västervik. Han hade sagt att vi skulle spendera helgen tillsammans med hans far och bröder samt deras respektive. Eftersom vi kom dit sent på Fredagskvällen tog vi det lungt. Dagen därpå gick jag och Erika på shoppingrunda och när vi kom tillbaka somnade jag på soffan.
 
Det är något med den staden som gör att jag blir totalt avslappnad när jag åker dit. Jag hade dock en hemsk mardröm när jag låg och sov på soffan men som tur var väckte han mig innan den hann bli värre. Han satte på mig en ögonbindel och gick med mig till bilen. När bilen hade stannat och jag äntligen fick ta av mig ögonbindeln befann vi oss på Lysingsbadet framför en stuga där alla stod och väntade på oss. Jag förstod ingenting. Mitt hjärta hade hyrt denna stuga i födelsedagspresent till mig så att vi kunde spendera kvällen där.
 
Det var en jättemysig stuga med öppen spis, bastu samt två utomhus-jacuzzi. Dem hade varit på systembolaget och köpt dricka samt dukat upp ett långbord med Västerviks specialpizza. Presenter fick jag också. Det var den bästa födelsedagen jag någonsin haft trots att jag fortfarande inte har fyllt år, på riktigt.
 
 
Den andra presenten som jag fick var en heldag på Sturebadet med min syster där vi dessutom ska få avnjuta en ansiktsbehandling. Den heldagen är inbokad imorgon.
 
 
Jag avslutar detta inlägg med att säga att jag har världens bästa pojkvän.
God natt ♥

Ny design & kategorier.

Ny design innebär förhoppningsvis att det blir trevligare för er att kika in här framöver. Ni behöver dock Mozilla Firefox eller Google Chrome som webbläsare för att kunna se den nya designen. Jag har dessutom bestämt mig för att dela upp mina inlägg i kategorier.
Under kategorin ● Ljusare dagar ● kommer ni som uppskattar min skrivförmåga att kunna följa mina kommande kapitel om vad som skett i mitt liv och under kategorin ● Livet som jag lever ● kommer jag mestadels att skriva om min vardag. Jag hoppas att ni fortsätter att kika in här och lämna gärna mer feedback så att jag vet att det jag gör uppskattas, vilka ni än är ♥

12. Det är alltid lättare att iaktta det som händer omkring en än inom en.

Ryktet om hans bortgång spred sig likt en stormvind. Alla var i chocktillstånd. Dagen därpå samlades vi för att prata om vad som hade hänt. De flesta av oss hade träffat honom tidigare, samma dag som vi skulle ha teamaktivitet. Han närvarade dock inte den kvällen då han var rädd för att dricka eftersom han gick på antibiotika eftersom hans arm var svullen. Läkarna trodde dock att det rörde sig om en simpel inflammation när det i själva verket var början på vad som skulle komma att ta hans liv... en hjärtinfarkt.Några dagar efter hans bortgång samlades vi återigen då hans bror skulle komma och hålla ett tal för oss på jobbet och berätta vad som hade hänt. Vi fyllde rummet med blommor och det var obeskrivligt vackert. Alla grät och gav varandra värmande styrkekramar. Vi var där för varandra och delade samma sorg. Hans bror bet ihop och visade en sådan styrka som jag aldrig tidigare skådat. Vi förlorade allesammans en underbar individ, en guldhjärtad själ som det inte fanns ett enda ont ord att säga om. Vi grät... och skrattade åt alla underbara minnen som vi haft tillsammans med honom.

Det blev en intensiv vecka för oss alla då man knappt kunde sova eftersom man hade ångest över att gå till jobbet. Det var svårt att gå förbi hans plats men ännu svårare att se ett team så sammansvetsat som vårt, splittrat. När minnesstunden hölls hemma hos honom fick vi chansen att lämna blommor i hans rum samt ge hans vackra mor en värmande styrkekram innan begravningen.

Jag som aldrig har varit på en begravning, gick på denna. Jag tror inte jag var ensam om att förbereda mig mentalt dagen innan då begravningen skulle hållas på muslimskt vis vilket skiljer sig enormt från det vackra men sorgliga man är van vid att se på filmer... men det var allt vackert endå. Det var ju trots allt avskedet för vår guldsjäl.

Under denna intensiva vecka samt återhämtningsveckorna som följde höll jag och min arbetsledare ständig telefonkontakt. Vi tog aldrig upp det som hände mellan oss kvällen på Patricia's under dessa samtal utan ställde mer upp för varandra som vänner. Han sörjde denna guldsjäl med hela sitt hjärta samtidigt som han blev påmind om tre barndomsvänner som hade begått självmord under samma sommar.

Detta framkallade ilska inom honom. Jag minns att han frågade mig hur livet kunde vara så orättvist och varför dem personerna som hade livsglädjen och lusten att leva inte kunde få göra det när det fanns egoister som tog sitt liv utan att tänka på sin familj eller sina vänner? Jag minns att jag övertalade honom om att inte ge upp hoppet på ljusare dagar, oavsett hur mörka kommande dagar skulle komma att bli.

Vi förstod det inte då men denna ständiga kontakt som vi höll förde oss närmare för varje dag som gick. Vi hade ingen baktanke med att stötta varandra efter denna tragiska händelse men den förde oss trots detta samman. Vi såg på varandra på ett annat plan. Kyssen var som bortblåst... då vi hade lärt känna varandra, på riktigt. Jag minns hur vi brukade tacka vår guldsjäl för att han hade fört oss samman, samtidigt som vi ifrågasatte varför han var tvungen att lämna oss för det?

En dag frågade han mig om vi skulle ses över en fika och prata. Jag förstod direkt att han ville prata om oss. En gemensam vän från teamet fyllde år så vi skulle ut på presentjakt. Vi hittade det vi ville ha i första affären som vi klev in i så vi bestämde oss för att fika direkt därefter. Jag hade beställt en apelsinjuice då jag inte dricker kaffe och i samma ögonblick som han tog upp samtalsämnet satt jag och surplade på mitt sugrör.

Någonstans under hans tal la jag ifrån mig min apelsinjuice på bordet men då sugröret gled ut ur min mun föll det ner ett enormt fruktkött på min haka, utan att jag la märke till det. Jag märkte hur han blev tyst och började inspektera mig. Jag fick panik och frågade varför han tittade så på mig?

Han kunde inte hålla sig och brast ut i skratt samtidigt som han förklarade att det hängde ett enormt fruktkött på min haka. Så... där satt min arbetsledare och jag över en fika och skulle precis börja prata om oss för första gången när det enorma fruktköttet fick för sig att bosätta sig på min haka?